Sara Damberg

Ja usch och fy på mig själv.. Jag är världens slarvigaste person, när det gäller det mesta.. Tyvärr.. och det får man sota för nu. Hur man än beter sig när man är slarvig så slår det alltid undan fötterna på en i slutändan.. Det kan jag garantera att det gör, för det är precis vad det har gjort för mig nu. Slagit undan fötterna på mig. Och sköter inte jag det här snyggt och prydligt nu kan jag bli av med något jag älskar högt. Min Affe. Det FÅR inte gå så långt, det FÅR bara inte. Jag kommer slita till sista bloddroppen för att det här ska bli bra, Affe är värld att kämpa för.
Hade jag inte haft min Jonas och mina föräldrar hade jag gått under för länge sen. Då hade det liksom inte gått. Då hade det helt enkelt varit kört. Alltså när man tänker efter så FAN va tur jag har egentligen, även om det inte känns så nu. Jag har en mamma och en pappa som gör allt i sin makt för att hjälpa mig på bästa sätt, och jag har en pojkvän som bryr sig och älskar mig, och en underbar häst såklart. Tack vare honom och våra ridturer så kan jag bete mig som folk. Att rida tillsammans med Affe ute i skogen och bara va... fan det e är det bästa sätt att rensa tankrna på.. Det är så svårt att beskirva känslan.. och för en som inte tycker om att rida kommer aldrig at kunna uppleva den känslan som jag har, i alla fall inte inom ridning..

Sååå.. sammanfattning... håll tummarna för mig, det kan jag behöva..